Polisen går verkligen från klarhet till klarhet.

Olivtvål eller bara ovanligt väldoftande och löddrig hasch? Uppenbarligen helt omöjligt att avgöra.

Valpåverkan ala Republikanerna i USA från KD. Fullständigt skamlöst.

Vadå, menar ni att regeringens slakt på planerad förnybar energiproduktion inte var nödvändig och försvaret bara användes som ett svepskäl för att bedriva kulturkrig mot vindkraft?

Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att vi är extremt chockade över den här utvecklingen.

cross-posted from: https://lemmy.dbzer0.com/post/31132026

> Viktigt Medelande till allmänheten (VMA) i SOS appen har använts på ett så pass missvisande och felaktigt sätt att vi uppmanar folk att ta bort den innan den gör mer skada. Svenska polisen tyckte att det var en så pass stor kris i samhället med all denna säkra kommunikation att VMA var ett verktyg som var på sin plats för att varna oss för detta. Inte lika smidigt kanske när FRA sen går ut och uppmanar folk att använda samma tjänster som polisen har varnat om bara en vecka innan.

cross-posted from: https://lemmy.dbzer0.com/post/31131829

> Natitionellt cybersäkerhetscenter (ncsc) var förr en myndighet under MSB men är nu under FRA. har gått ut med uppmaningar om att folk bör använda End-To-End krypterade (e2ee) tjänster vid digital kommuiktion. Att vi har en otydlig ledning i landet blir här ganska så uppenbar. På ena sidan har vi politiker som vill bygga in bakdörrar och säger att e2ee enabart används av kriminella, och på andra sidan har vi en statlig myndighet som har som uppdrag att värna om rikets säkherhet och att övervaka går ut med utalande som i princip går emot allt vad våra politiker säger om ämnet. > > Länk till "polisen säger att enbart kriminella använder signal och wickr" > Länk till ncsc >

Jag är inte förvånad över att höra att det är just Midlanda det handlar om. Midlanda är en av de flygplatser i Sverige med allra minst existensberättigande - Sundsvall ligger verkligen jättebra till när det kommer till tågförbindelse från Stockholm. Just sträckan Stockholm-Sundsvall tar 3:30h, och tåget avgår från den relativt centrala tågstationen i Sundsvall, istället för att gå ut till Midlanda som ligger en bra bit ut ifrån stan. Resande från utlandet kan enkelt byta från flyg på Arlanda till tåg och slutföra resan där.

Det enda jag ser som finns kvar är förbindelser från andra städer längre söderut i Sverige, men även där känns det lönlöst att investera i flyg när man skulle kunna investera i tåg istället. Hade den nuvarande regeringen inte gjort det kriminellt inkompetenta draget att sabotera höghastighetstågen så hade det fungerat som ett bra medel för att koppla ihop Sundsvall med de övriga städerna i söder.

Jag önskar att staten fick tummen ur och slutförde arbetet med Ostkustbanan - jag ser det inte som omöjligt att spara upp emot en timme på sträckan Stockholm-Sundsvall, om man bara fick till rakare dubbelspår mellan Hudiksvall och Sundsvall. Med 2:30h på sträckan hade flyget aldrig ens kommit på fråga.

Som väntat. Två enkelsänkningar på schemat också, vilket tar oss till 2.25%. Fortfarande betydligt mycket högre än under lågräntetiderna där vi låg på noll eller till och med minusränta. Det blir intressant att följa utvecklingen härefter.

Så utredningen har kommit fram till att vi ska få låna mer och amortera mindre. För att hjälpa nya köpare att komma in på marknaden.

Men kommer det inte bara leda till att priserna stiger och att den som har 300 000 SEK i kontantinsats nu budar upp priset till 3 000 000 SEK istället för 2 000 000 SEK och amorterar 27 000 SEK (1% av 2,7M SEK) per år istället för 34 000 SEK (2% av 1,7M SEK) per år och blir än mer räntekänslig eftersom lånet blivit såpass mycket större?

Sist jag kollade på bolån begränsade banken till 4,5 gånger årsinkomsten, så ett skuldkvottak på 5,5 gånger årsinkomsten kommer i realiteten inte ändra mycket. Kanske att bankerna låter en låna mer eftersom de har ett explicit statligt godkännande på att ta större risker.

Och den som drömde om en 1:a eller 2:a ser sig fortsatt utkonkurrerad av de med större besparingar/rikare föräldrar. Den enda jag ser hjälpas av ändringarna är de som redan äger och som ser sin bostad stiga i värde (men inte lånet) men det har ju bara betydelse om man ska sälja / låna mer för att renovera. Kan också kortsiktigt hjälpa plånboken genom minskad amortering.

Nu kör vi!

När den s.k samtyckeslagen infördes och trädde i kraft 2018 så hade det på förhand framkommit kritik från många av de tyngsta remissinstanserna som t.ex. Hovrätten över Skåne och Blekinge: >Enligt hovrättens mening är det klart att en lagstiftning som baseras på bristande uttryckt frivillighet, så som kommittén föreslår, inte kommer att nå upp till de krav på förutsägbarhet och tydlighet som måste ställas på straffrättslig lagstiftning.

Svea Hovrätt var i stort positiv till mycket av propositionen, men höll ändå inte med om att en samtyckesbaserad lag borde införas. Man säger bland annat följande: >Om en samtyckesbaserad lagstiftning skulle ersätta den nuvarande regleringen av våldtäkt och sexuellt tvång kommer en ny praxisbildning i domstolarna att krävas under en relativt lång tid. Detta gäller även om tidigare praxis alltjämt kan tjäna till ledning i de delar den avser omständigheter som innebär att ett uttryckt val inte ska anses frivilligt. Behovet av ny praxisbildning utgör inget skäl mot att genomföra nödvändiga förändringar men bör vägas in vid bedömningen av om det är påkallat att genomföra ändringar som inte kan antas leda till någon ändring av det straffbara området.

Hovrätterna hade givetvis rätt. Och den "praxisbildning" som Svea Hovrätt skrev om blev det som verkligen gjorde/gör att samtyckeslagen gjorde män rättslösa och att män står totalt utan rättssäkerhet i mål om sexualbrott.

I sitt remissvar skrev juridiska fakultetet på Stockholms Universitet att > Parterna måste rimligen ha någon godtagbar möjlighet att få reda på vad straffrättsordningen menar, när den kräver att frivillighet skall uttryckas vid varje ny sexuell handling. Enligt fakultetsnämnden skulle förslaget i dessa delar, om inte domstolarna på eget initiativ sätter sig på tvären, leda till utomordentligt stor oförutsägbarhet i rättstillämpningen.

Återigen med fokus på osäkerheten kring vad som är och inte är lagligt att göra i sänghalmen. För att gå lite till överdrift med citaten så slänger jag också in Åklagarmyndighetens remissvar: >Det kan även ifrågasättas om den föreslagna utformningen av bestämmelsen står i överensstämmelse med legalitetsprincipen. Av det däri ingående så kallade obestämdhetsförbudet följer att straffbestämmelser måste vara begripliga och i tillräcklig grad tydliga (se NJA 2016 s. 3 p. 13). Med den utformning bestämmelsen fått framstår det som svårt att förutse i vilka situationer ett straffrättsligt ansvar uppstår

Problemet med osäkerheten löste sig dock genom den tidigare nämnda "praxisbildningen". Ändringen av hela sexualbrottslagstiftningen öppnade nämligen upp för domstolarna att etablera helt ny praxis. Och det låg (och ligger) i tiden att feminism ska genomsyra alla myndigheter och deras beslut. Domstolarna har därför över de senaste åren bestämt att män i princip alltid ska kunna straffas för att ha sex. Trots att hovrätterna sa att förklaringsbördan inte skulle förflyttas till den tilltalade, så bestämde desamma att den visst ska det, när lagen väl gått igenom. Detta genom att målsägandes utsaga numera nästan alltid "bedöms trovärdig". När detta har skett, så är det upp till den tilltalade att förklara varför han inte har begått ett brott. Dennes vittnesmål bedöms ytterst sällan som trovärdigt.

Dessutom så har ett antal fall i närtid gjort att sexuella handlingar där det finns ömsesidigt samtycke fortfarande utgör våldtäkt (från mannens sida). Ett färskt exempel är Hälsinglands tingsrätt Dom B 1598-24, där rätten slog fast att det inte spelar någon roll om en berusad kvinna är drivande (eller rentav initierar) sex. Hon blir fortfarande våldtagen. Oavsett dessutom om vaginalt samlag ens förekommit. (vilket är en bedömning som de slänger in trots att det förefaller onödigt, eftersom att det inte behövts på många år). Mannen fråga till och med om samtycke innan de skulle genomföra vaginalt samlag. Detta blev sedan en faktor som fick honom dömd för oaktsam våldtäkt. Detta eftersom att deras kön redan hade haft fysisk kontakt.

Ett annat fall som hamnade i HD gällde frivilligt sex mellan partners, där en man döms för våldtäkt eftersom att han under samlaget försökt utröna om kvinnan varit otrogen. I ett annat fall dömdes en pundare i Gävle för att ha tvingat en kvinna att visa att hon inte hade knark i fittan. Mannen/pundaren/svinet gjorde sig självklart skyldigt till brott, men det är tveksamt om brottet ska betecknas som våldtäkt.

Dessa fall i sig är (förutom kanske det tredje) underliga nog, men i kombination så innebär de alltså att varken egentligen sex eller ofrivilligt deltagande behöver förekomma för att något ska utgöra våldtäkt.

I praxis så har domstolarna bestämt att män alltid ska kunna fällas för sex, oavsett om frivillighet föreligger. De frångår syftet med lagen (som var att ha en normativ verkan) och slänger män i fängelse av hjärtans lust, med förevändingar som är så förvirrande att man kan undra om de själva ens förstår vad sex är.

Idag är alltså sex olagligt. Men bara för män. Om man kollar upp Rissnefallet där två kvinnor våldtog en annan kvinna så dömdes de bara för sexuellt övergrepp, eftersom att det plötsligt krävdes teknisk bevisning för att döma någon. Teknisk bevisning krävs inte om den tilltalade är en man eller flera män.

Varför skriver jag denna rant? Jo för att jag tycker att det är fördjävlig, och rentav onaturligt hur män behandlas i svenska domstolar. Vi ska inte kunna slängas i fängelse för att ha haft sex. Vad tycker ni? För den som vill läsa lite mer så finns propositionen och alla remissvaren här https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2018/03/prop.-201718177/

Det ska självklart finnas en lag som skyddar kvinnor från sexuella övergrepp och våldtäkter, men det har blivit helt fel. Inte för att en samtyckeslag är fel i sig, utan för att domstolarna är så otroligt trendpåverkade att de inte förmår att etablera en rimlig praxis runt en sådan lag. Ingen ska fängslas utan att ha begått ett riktigt brott.

Men utvecklingen är pågående och mer och mer bedöms av domstolar som våldtäkt, trots att samtycke föreligger. Den här utvecklingen måste stoppas om det ska finnas förtroende bland älskare. Annars så tvingar staten isär folk som kan och vill bilda familjer, eftersom att risken en man tar blir för stor. Sex ska inte vara olagligt.

Tjena gänget!

Är intresserad av vad ni där ute i vårt avlånga land jobbar med och ifall ni trivs med jobbet. Bonus: Om ni fick drömma, vad skulle ni isåfall helst arbetat med?

Jag arbetar som Windows sysadmin på ett större bolag. Har ca 5000 klienter som tas hand om på daglig basis!

Allt från Azure/Intune till on-prem lösningar och allt däremellan.

"Förslaget på hur målet för de offentliga finanserna ska förändras är alltför räddhågset. Sverige har ett enormt behov av investeringar – och politikerna har fastnat i gamla tankebanor.

Under det senaste året har det förts en intensiv offentlig debatt om att slopa överskottsmålet för de offentliga finanserna för att staten ska kunna låna till mer investeringar och underhåll. Samtidigt har frågan utretts av en parlamentarisk kommitté. Den har ännu inte publicerat sitt betänkande men redovisade häromdagen i förtid sina slutsatser.

Dagens överskottsmål innebär att den offentliga sektorn ska ha ett överskott i sitt finansiella sparande, skillnaden mellan intäkter och utgifter, på 1/3 procent av bnp över en konjunkturcykel. Dessutom finns ett skuldankare, ett implicit mål för den offentliga sektorns skuld, på 35 procent av bnp. Kommittén föreslår att överskottsmålet från och med 2027 ersätts av ett balansmål, alltså att intäkter och utgifter ska gå jämnt upp, samtidigt som skuldankaret förblir oförändrat. Det frigör runt 25 miljarder kronor per år till högre investeringar.

Kommitténs förslag kan lösa ett potentiellt problem i dagens ramverk: att överskottsmål och skuldankare kanske inte är förenliga med varandra. Mina beräkningar för Långtidsutredningen tyder på att ett finansiellt sparande enligt överskottsmålet på sikt leder till en skuld under 30 procent av BNP. (I slutet av 2024 väntas skulden vara 33 procent av BNP.) Med ett balansmål hamnar den långsiktiga skuldkvoten troligen bara lite över ankarets 35 procent.

En brist i förslaget är att det saknas garantier för att det ökade budgetutrymmet verkligen används till samhällsekonomiskt lönsamma ökningar av utgifterna för investeringar och underhåll. Det krävs ett tydligt politiskt åtagande om detta – och kontrollmekanismer, till exempel övervakning av Finanspolitiska rådet, för att intentionerna ska följas.

Men det allvarligaste är att ett balansmål ger otillräckligt utrymme för de stora satsningar som behövs: på klimatomställning och energisystem, transportinfrastruktur, kommunala VA-system, kriminalvårdsanstalter, försvarsmateriel och civilförsvar. Vi kan förstås inte vara helt säkra på att det är just under de närmaste åren som investeringsbehoven kommer att vara extra stora, men jag har under fem decennier som nationalekonom aldrig upplevt starkare skäl för höga offentliga investeringar.

Min slutsats är att ett balansmål är alltför räddhågset. Jag – liksom Långtidsutredningen – har i stället förordat ett underskottsmål på 0,5 procent av BNP. Med ett permanent sådant mål kan skulden enligt min analys på sikt antas stiga till cirka 50 procent av BNP.

Överväganden om den offentliga skuldsättningen bör beakta två huvudfaktorer. För det första måste det finnas tillräckliga säkerhetsmarginaler ifall det uppstår en djup ekonomisk kris med hastiga skuldökningar. Kalkyler med rimliga antaganden tyder på att risken för att i ett sådant läge hamna i en ohållbar situation, om vi normalt har en skuldkvot på 50 procent, är liten. Det vore fortfarande en låg skuldsättning som de flesta länder skulle avundas oss.

För det andra bör skuldsättningen inte vara så hög att det under normala omständigheter läggs en stor finansiell börda på framtida generationer. Beräkningar visar att även den risken är mycket liten med ett underskottsmål på 0,5 procent av bnp.

Eftersom den parlamentariska kommittén ännu inte publicerat sitt betänkande går det inte att veta vilka analyser som ligger till grund för dess ställningstagande. Men gissningsvis är de inte särskilt avancerade. Politikers vanligaste argument mot ett underskottsmål är det amatörpsykologiska att det då passeras ett kritstreck där man ger sig ut på ett sluttande plan där underskotten successivt kommer att öka. Mig veterligen finns inget forskningsstöd för det.

Jag ser två möjliga framtida scenarier. Det ena är att ett balansmål förhindrar önskvärda investeringar. Det andra – och mer troliga scenariot – är att regering och riksdag formellt står fast vid ett sådant mål men i praktiken rundar det genom lånefinansiering av vissa investeringar som läggs utanför den ordinarie budgeten. Det skulle inte vara transparent. Det vore riskabelt därför att om den vägen beträds, så finns ingen naturlig gräns för hur långt man kan gå (också ett amatörpsykologiskt argument men nog ett starkare sådant). Det skulle också innebära att en del investeringar får en gräddfil där de inte längre prövas mot andra på ett rättvisande sätt.

Avslutningsvis ett par reflektioner om det svenska politiska beslutsfattandet: Lite karikerat fastnar det lätt i två ytterligheter. Den ena är tvära kast från en dag till en annan: från extrem öppenhet för flyktinginvandring till mycket restriktiv politik, från alliansfrihet till Nato-medlemskap. Den andra ytterligheten är alltför senfärdig anpassning till ändrade omständigheter. Det har varit tydligt i de successiva försvarsbesluten. Och det är enligt min mening uppenbart fallet i fråga om det finanspolitiska ramverket.

Alltför många har tagit till sig de politiskt korrekta slutsatserna om vad som är ansvarsfull finanspolitik, men för få är intresserade av analyserna bakom. Det har skapat en olycklig ovilja till måttfulla omprövningar i nya situationer. Det är högst osannolikt, men vore välkommet, med en förutsättningslös behandling av frågan om de finanspolitiska målen när de så småningom ska behandlas i riksdagen."